Det började inte med ett regelhäfte, inte framför en datorskärm eller i en spelbutik. Det började med en fors i norra Portugal. Jag stod där och tittade på vattnet som slingrade sig fram, dundrade mot stenar och mjukt smekte mossklädda strandkanter – och en tanke slog rot: Kan man fånga det här? Inte bara som ett tema, utan som en levande, spelbar upplevelse?
Som naturpedagog och hängiven friluftsmänniska har jag länge känt ett sug att skapa ett brädspel som inte bara lånar bilder från naturen, utan som rör sig i naturens rytm. Det blev startskottet för Stones & Rivers – ett spel där vatten rinner, mark vittrar och ekosystem växer och förändras. Det låter kanske poetiskt, men det är också ett noggrant balanserat spel om strategi, flöde och framtidsplanering.
Flödets Pussel – Hur Spelet Fungerar
Kärnan i Stones & Rivers är ganska enkel att förstå, men svår att bemästra. Tänk dig att du och dina medspelare sitter vid ett bord, där ni turas om att lägga ut hexagonformade brickor – dessa föreställer floder, stenar, vegetation och olika typer av terräng. Era gemensamma händer formar så småningom ett levande landskap.
Och när floden börjar rinna genom detta landskap sker förändringar. Det handlar inte bara om att koppla samman – det handlar om att förstå flöde:
- Vattnet följer särskilda regler; det skapar våtmarker, samlar sediment, eller bryter ner berghällar som legat orörda i eoner.
- Landskapet förändras över tid tack vare erosion – en mekanik jag länge kämpade med, men som till slut föll på plats och gav spelet en skön dynamik.
- Och till sist: Varje spelare får hemliga mål om att skapa specifika biotoper – som ett alpint kärr eller ett pulserande floddelta – för att få poäng i slutet.
Det är ingen kamp mellan spelarna – snarare en meditativ jakt på balans, där varje val får konsekvenser både för dig och för landskapet som helhet.
Inspirerat av Klassiker – Men Med Egen Puls
Jag står förstås inte helt ensam med mina floder och stenar. Inspirationskällorna är många – Cascadia, med sitt fokus på harmoniska habitatmål, Reiner Knizias Tigris & Euphrates för det dynamiska landskapsbygget, och Calico för det där täta, optimerande pusslet som nästan får en att hålla andan.
Men min ambition var något snäpp annorlunda. Jag ville prata flöde. Inte bara i mekanisk mening, utan rent tematiskt – hur ett landskap rör sig, sakta men säkert. Stenar som vittrar. Vatten som hittar nya vägar. Tiden som ristar sitt eget bräde.
De Svåraste Stegen – När Realism Krockar med Kul
Jag ska inte ljuga – Stones & Rivers var svår att få rätt. Tidiga versioner av spelet kändes mer som en klimatmodell än ett spel. Jag försökte återskapa verklig hydrologi, vilket låste reglerna i en snårskog av undantag. Det blev helt enkelt för mycket vetenskap, och för lite spelglädje.
Testgrupper hjälpte mig att se det jag själv missat. Jag skalade bort det överflödiga, förenklade vattenflödena, och fokuserade på känslan snarare än precisionen. Vattnet behövde få flyta snabbare – i dubbel bemärkelse. En ny mekanik, flodtoppsfasen, introducerades: När tillräckligt långa vattenkedjor skapats, triggas en sista fas som väver ihop både vattnets dynamik och spelarnas strategi till en klar avslutning. Plötsligt fick spelet ett tempo. En båge.
Konstnärlig Stämning – Med Akvarell och Symbolik
En central del av resan har också varit samarbetet med vår illustratör, [namn], som lyckades skapa en visuell stil som varken skrek “barnspel” eller “ekolektion” – utan något däremellan. Mjuka akvareller, tydlig ikonografi och en känsla av att blicka ner på ett landskap som långsamt andas.
Just bilderna har visat sig nyckeln till mycket. Eftersom spelet är ganska visuellt – mycket handlar om mönster, former och flöden – har layouten och stilen avgjort hur enkelt (eller svårt) det är att läsa landskapet framför sig.
Från Prototyp till Spelbord
Tre år tog det. Tre år av sena kvällar med pappersklipp, feedback från barn i naturskolor, kaffe med veteraner på brädspelscaféer, och ändlösa iterationer. Vad jag lärt mig under tiden?
- Tematik är inget man klistrar på – ibland måste den bära själva mekaniken.
- Realism är inte allt. Men upplevelsen av något äkta – den känslan måste vara där.
- Spel behöver inte vara en kamp. Det finns plats för titlar som fokuserar på samspel snarare än konfrontation.
Vägen Framåt – Mot Kickstarter
Just nu är vi i den avslutande testfasen, och planerna är i rullning. En Kickstarter-kampanj är planerad till våren 2025, i samarbete med en europeisk indie-publisher som delar min syn på spelets ton. Jag vill nå både brädspelshobbyn och naturintresserade familjer med något som känns nytt: ett “slow game” som får dig att tänka – och känna – flöde.
Avslutande Tankar – Och En Inbjudan
I slutändan handlar Stones & Rivers om mer än bara ett spel. Det handlar om att förstå naturen inte som stilla bakgrund, utan som något i konstant förändring. Och se – när spelare sitter runt bordet och tyst betraktar det landskap de just byggt, eller diskuterar om ett våtmarksområde borde skyddas eller ge plats åt en ny flodbädd – då vet jag att spelet fungerar.
Jag ser fram emot att låta fler följa vattnet.
Har du själv designat ett spel med naturtema, eller spelat något där temat verkligen smälte ihop med mekaniken? Dela gärna dina tankar i kommentarerna.