När Oink Games visade upp sitt senaste lilla spel under 2024 års stora brädspelsmässa i Tokyo, blev det som att tända en gnista i spelvärlden. Spelet – med titeln Souvenirs From Venice – såg kanske inte mycket ut för världen vid första anblick. Det är litet nog att rymmas i handflatan, och precis som med flera av Oinks tidigare spel, kunde man lätt missa det bland färgglada jättelådor från andra förlag. Men under ytan väntade något lika smart som lekfullt. Och precis som tidigare var det en idé född ur det kreativa kaoset hos syskonparet Jun och Goro Sasaki.
Vi fick chansen att prata med bröderna bakom spelet – två personligheter som både krockar och kompletterar varandra i skapandet av dessa små, sylvassa spelidéer. Och det hela började, som så ofta med Oink Games, med en ganska udda tanke.
”Vi ville göra ett spel som handlar om något rätt vardagligt,” berättar Jun Sasaki, som inte bara är spelets medskapare utan också grundare av Oink Games. ”Men ändå ville vi att det skulle kännas… oväntat. Så vi landade i souvenirer. Alla har någon gång köpt hem något de trodde var speciellt – bara för att inse att det var rent skräp med ett prislappstrick.”
Goro fyller i: ”Och det är just den känslan spelet bygger på – vad är värdefullt egentligen? Och hur mycket kan du få folk att TRO att dina skräp-souvenirer faktiskt är världens dyraste konstverk?”
Turisttrick och bluffar i Venedig
I Souvenirs From Venice spelar du en turist som försöker samla på sig den bästa souvenirkollektionen – inte genom att shoppa i lugn och ro, utan genom att delta i auktioner där sanning och lögn blandas hejvilt. Alla kort representerar olika souvenirer från ett mystiskt förenklat Venedig – tänk venetianska masker, kitschiga glasfigurer och annat glittrigt krimskrams.
Men poängen är inte bara att vinna auktioner. Det handlar om att övertala andra om värdet på det du själv håller i handen – även om du bluffar rakt upp och ner.
”Vi ville göra något som fokuserar på samtalet runt bordet,” säger Jun. ”Inte tyst strategi bakom en spelplan – vi ville ha blickar, skratt och lögner.” Då passar det också att själva spelet, troget Oinks idé, får plats i fickan och har en lättfattlig regelbok. Det går att förstå på två minuter, men bäddar för finess och psykologiskt spel mellan vännerna.
Hur fungerar det då?
Spelet går ut på att i tur och ordning hålla auktioner på souvenirkort där priset spelarna är beredda att betala ofta bygger mer på känsla än fakta – eftersom själva värdet är hemligt. Den som vinner auktionen får souveniren, men det är först i slutet av spelet som man ser hur mycket poäng den faktiskt är värd.
Du kan samla set av liknande föremål, vilket ger dig fler poäng – men det kräver också att du litar på att du inte bara köpt grannens överprisade plastask. Kombinationen av bluff, budgivning utan tydliga regler om vad som är bäst, och charmen i att luras på ett harmlöst sätt, ger spelet en väldigt Oink-typisk karaktär.
Som Coup möter loppmarknad
Goro berättar att de sneglade på andra bluffspel när de började skissa, som klassikern Coup eller det snabba auktionsspelet For Sale. Men det var viktigare att få till något som kändes ännu lättare att plocka fram – något du kan spela på ett kafébord utan att känna att du behöver 60 minuter och en tyst spelgrupp för att komma igång.
”Vi kommer ofta tillbaka till idén om elegansen i enkelhet,” säger Jun. ”Det där ögonblicket där någon säger ’Jag förstår hur man spelar, men jag har ingen aning om hur man vinner’. Det är då vi vet att vi är något på spåren.”
Spelets själ: samarbete och konflikt
Syskonparet bakom spelet delar inte bara DNA, utan också en rätt dynamisk arbetsrelation. Goro står bland annat för en del av den visuella produktionen, medan Jun ofta leder den övergripande designen. De har samarbetat många gånger förut, men relationen syftar inte till att alltid vara bekväm.
”Vi har inga filter när vi jobbar ihop,” säger Goro med ett leende. ”Vi säger exakt vad vi tycker, direkt. Det går snabbt att slakta en idé, men också att hitta något bättre. Det är intensivt – men det blir alltid något levande då.”
Jun nickar: ”Vi försöker skapa spel som har en själ. Inte bara mekanik för mekanikens skull. Om två personer verkligen tycker olika om en idé, och diskuterar den tills något nytt växer fram – då vet vi att det kanske kan bli något riktigt bra.”
En liten uppstickare i en Oink-gigant
Souvenirs From Venice sluter upp i Oink-familjen bredvid andra små men minnesvärda titlar som:
- Deep Sea Adventure
- A Fake Artist Goes to New York
- Startups
Men det finns en liten satirisk sida i detta nya tillskott – en sorts blinkning till samlarmixturen mellan drömmar och kapitalism.
”Det är ju också en liten kommentar,” säger Jun. ”Vi låtsas att vi samlar på något äkta. Men ofta köper vi saker bara för att de ser dyra ut eller känns speciella – trots att vi inte har en aning om ifall de egentligen är värdelösa.”
Det här extra lagret av humor – att du i spelet blir den där turisten som försöker prångla vidare sin sämsta souvenir som något unikt – har landat särskilt väl hos japanska spelare, enligt bröderna. Nu hoppas de på lika varma reaktioner internationellt, när spelets världslansering sker på Essen Spiel i Tyskland senare i år.
”Bluffandet är ju universellt,” säger Goro och skrattar. ”Vem har inte försökt få någon att tro att en billig kylskåpsmagnet är ett exklusivt konstverk från en resa?”
För minnen, inte bara vinster
När vi avslutar vårt samtal påminner Jun om en sak som verkligen känns som kärnan i Oink Games spelfilosofi:
”Det handlar inte alltid om att vinna,” säger han. ”Vi vill göra spel där själva upplevelsen – glädjen, snacket, ögonblicken av ’du lurade mig!’ – är det man minns mest. Souvenirs from Venice är precis det. Ett spelbart minne i sig själv.”
Så nästa gång du packar upp ett Oink-spel och någon kring bordet tvekar – tänk på det Jun sa. Kanske är själva spelandet souveniren.
Har du någon gång spelat spel där bluff och skenbar värdering står i centrum – och hur funkade det för din spelgrupp? Dela gärna med dig i kommentarerna!