Det finns stunder när spel inte bara handlar om tärningar, kort och regler. När en berättelse kliver fram ur historiens dimmor och flätas samman med mekanik och strategi kan något alldeles särskilt hända – något som känns både uråldrigt och nytt på samma gång. Det är precis där Ayar: Children of the Sun föddes.
Bakom spelet står de chilenska designerna Diego Burgos och Alvaro Lapuente, och deras skapelse är mer än bara ett brädspel. Det är en levande tolkning av sydamerikansk mytologi – ett möte mellan strategiskt area control och spirituella berättelser.
Från solgudar till speldesign
För Burgos började allt med en barndomsfascination för en gammal legend. Han kunde aldrig släppa sagan om Ayar-bröderna, de mytiska gestalter som enligt inkamytologin steg ner från solen för att grunda Cuzco – hjärtat av Inkariket.
Men Burgos och Lapuente ville inte nöja sig med att bara låna myten som dekoration. De ville ge den liv.
”Vi ville inte göra ett historiskt spel, utan ett mytologiskt – något som kändes som att spela en legend snarare än läsa den,” säger Burgos.
Ur den ambitionen växte Ayar: Children of the Sun, där spelarna tar rollen som olika solbarn, utsända för att vinna gudarnas gunst genom att utforska landet, bygga helgedomar och upprätthålla balansen mellan ljus och mörker.
En kamp om makt – och balans
I grunden är Ayar ett area control-spel, men med en twist. Världen är uppdelad i heliga regioner som pulserar av tre sorters energi – sol, jord och blod. Dessa resurser är inte bara valutor, de symboliserar krafter, offer och livscykler.
Spelet inspirerades till viss del av klassiker som Kemet och Cyclades, men utvecklarna ville bort från det rent militära. Här avgörs inte allt med svärd och arméer.
I Ayar kan du vinna makt genom att offra snarare än att slåss, genom att utföra riter snarare än att utplåna fienden. För mycket solenergi kan utarma världen, för lite kan sänka den i mörker. Varje val för dig alltså närmare seger – men också närmare katastrof.
Spelarna kämpar inte bara mot varandra. De kämpar mot själva naturlagarna de rubbar.
Att måla fram en förlorad värld
När det gällde spelets utseende visste teamet direkt att det behövde kännas som en solglödande myt – lika vacker som farlig.
Tillsammans med illustratören Solange Alvarado skapade de ett formspråk som blandar traditionella andinska mönster med modern design. Resultatet är ett spelbräde som ser ut som en gyllene topografisk målning, där varje region andas både liv och historia.
”Vi ville att spelet skulle kännas solhett, men också mystiskt,” säger Lapuente.
Träfigurerna är små solstatyer, resurserna mineralfärgade stenar – allt noga utformat för att framkalla känslan av att stå på helig mark.
Från klumpig första version till levande rytm
Vägen från idé till färdigt spel var långt ifrån rak. Den första prototypen var tung, med ett regelverk lika massivt som ett stenmonument. Men under månader av speltest på konvent i Chile började de finslipa och trimma.
De stramade åt strukturen, lät rundorna flyta snabbare och hittade ett bättre tempo – där partierna nu landar runt två timmar. Spelarna får plats att antingen spela aggressivt eller spirituellt, men alltid med känslan av att deras handlingar påverkar världens jämvikt.
Burgos och Lapuente beskriver sin största utmaning som att få spelets mekaniska hjärta att slå i takt med dess mytologiska själ. De ville att varje handling skulle betyda något. När du bränner en offergåva är det inte bara ett drag på en spelplan – det är ett eko som förändrar hela världen.
Ett andligt strategispel
Det som gör Ayar: Children of the Sun så speciellt är hur det kombinerar strategi med filosofi. Det handlar inte bara om att dominera, utan om att skapa balans. Mytologins dualitet mellan skapelse och förstörelse genomsyrar varje beslut.
För den som älskar tematiska strategispel landar det någonstans mellan Blood Rage och Ankh: Gods of Egypt – men med en helt annan ton. Här vinner du inte genom att bygga imperier, utan genom att förstå kosmos.
En myt som fortsätter växa
Ayar: Children of the Sun visar vad som händer när lokala myter får nytt liv genom modern design. Burgos och Lapuente har kombinerat eleganta mekaniker med berättande djup och kulturell självklarhet – och resultatet är ett spel som känns både tidlöst och nyskapande.
Spelet väntas lanseras på Kickstarter senare i år. Med den uppmärksamhet det redan fått verkar solen knappast gå ner över Ayar inom det närmaste.
Diskussionsfråga: Vilken roll tycker du mytologi borde spela i dagens speldesign – ska den bara sätta stämningen, eller vara själva hjärtat i spelupplevelsen?