När den japanske designern Hiroto Matsuyama började skapa sitt senaste spel, Makoto, hade han ett mål som lät enkelt – men visade sig vara allt annat än det: att ta den välbekanta känslan i ett klassiskt kortspel och ge den en frisk, elegant och genomtänkt twist. Resultatet blev Makoto: ett snabbt, visuellt tilltalande spel som utforskar tur, tajming och moralisk balans. Samtidigt bär spelet tydliga spår av japansk designfilosofi – där skönhet uppstår ur enkelhet.
Ett spel om balans, tajming och inre ärlighet
Ordet Makoto betyder “ärlighet” eller “sann intention”. På ytan är det ett shedding-spel, men långt ifrån UNO eller President. Här vinner inte alltid den snabbaste handen. Istället handlar det om att vänta på rätt tillfälle, känna av stämningen och läsa människorna runt bordet. Varje tur blir en tyst dialog där korten talar genom handling snarare än ord.
Matsuyama ville skapa ett spel där “spelarna kommunicerar genom handling, inte ord”. Det gör att Makoto ibland känns nästan rituellt – som en stilla duell där varje kort väger tungt av betydelse.
Från Hanafuda till Zen: när tradition möter estetik
Inspirationen till Makoto kommer från klassiska japanska kortspel som Hanafuda och Daifugo. Men det bygger också på principer där spelets rytm och flöde är viktigare än ren strategi. Målet var att spelet inte bara skulle se vackert ut, utan även kännas vackert att spela.
Korten har enkla, symboliska illustrationer – med motiv som speglar begreppet makoto: inre sanning, integritet och harmoni. Allt i designen syftar till att skapa en känsla av lugn koncentration snarare än stressig konkurrens.
Designprocessen: från komplexitet till klarhet
I början var Makoto fullt av specialregler, förmågor och faser. Men när Matsuyama märkte att han tappade sin ursprungliga vision började han skala bort det överflödiga. Han berättar att processen gick från “att lägga till” till “att ta bort”, tills endast kärnan fanns kvar.
Resultatet är ett spel som ser enkelt ut men har djup taktisk potential. Spelarna ställs inför svåra beslut där tålamod ofta väger tyngre än snabbhet. Den som rusar mot segern kan lätt missa den rätta balansen, medan den eftertänksamme finner vägar till oväntad framgång.
Ett lekfullt uttryck för en större filosofi
Matsuyama delar sin designfilosofi med andra japanska skapare som Seiji Kanai (Love Letter) och Jun Sasaki (In a Grove, Deep Sea Adventure). För dem är spel inte bara tävlingar utan ett slags samtal – ett socialt flöde där blickar och tvekan säger lika mycket som ord.
I Makoto märks detta tydligt. Spänningen ligger inte i bluffen, utan i att läsa rummet, förstå andra och visa självkontroll när det gäller som mest. Det är ett spel om närvaro lika mycket som om strategi.
En ny våg av japanskt spelskapande
Makoto visar det bästa av modern japansk spelkultur: små, genomtänkta produktioner med både hjärta och estetik. Det bevisar att även ett enkelt koncept som “bli av med dina kort” kan bli något poetiskt – en upplevelse av balans och reflektion.
För spelare som söker ett kortspel som är lätt att lära men som bjuder in till stillsam tävlan och subtil samhörighet kan Makoto vara en verklig liten pärla på spelbordet.
Diskussionsfråga:
Vilken typ av kortspel uppskattar du mest – de snabba och intensiva, eller de där tystnaden mellan dragen säger mer än spelet självt?