I sin senaste Ask Ms. Meeple-kolumn på BoardGameGeek sätter skribenten fingret på något som varje brädspelsfantast någon gång har känt: väntan. Den där rastlösa, nästan nostalgiska känslan när man väntar på nästa spelkväll, på Kickstarter-paketet som fastnat i tullen, eller på att expansionen man drömt om äntligen ska dyka upp i butik.
Kolumnen är mer än bara en betraktelse över tålamod – det är en berättelse om glädjen, frustrationen och magin i tiden mellan att upptäcka och faktiskt spela ett spel. Ett ögonblick som ofta glöms bort, men som visar sig vara en viktig del av hela hobbyn.
Väntan som förspel till spelglädje
Ms. Meeple inleder med en tanke som känns oväntat träffande: själva väntan är ibland lika viktig som spelandet. I en kultur där allt ska gå snabbt och vi kan få det mesta med ett klick, blir det långsamma väntandet något nästan rebelliskt. Att läsa regelboken innan spelet kommer, följa varje uppdatering och studera komponentbilder blir ett sätt att förlänga nöjet – en slags uppvärmning inför huvudnumret.
Och det är inte en ensam syssla. På nätforum som BoardGameGeek och Reddit bubblar diskussionerna: ska designerna verkligen ändra den där regeln? Vilket sleeve-mått passar bäst? Väntan blir till en social ritual, full av delad förväntan och små, gemensamma ögonblick av glädje.
Det snabba tempot och den långsamma njutningen
Men dagens brädspelsvärld rör sig snabbt – ibland för snabbt. Hundratals nya titlar släpps varje månad, och Ms. Meeple påminner om att många av oss redan står i kö för nästa spel innan vi ens hunnit spela de vi äger.
Hon beskriver en kultur färgad av FOMO, fear of missing out. Den där känslan av att man måste vara med på nästa stora grej, annars hamnar man efter. Men det finns också en motrörelse, berättar hon: spelare som medvetet trycker på paus. Som återvänder till sina gamla favoriter, spelar långsamt, ofta och medvetet, och låter väntan bli en del av rytmen – inte ett hinder.
Psykologin bakom väntans glädje
Varför känns väntan så intensiv? Enligt Ms. Meeple handlar det om hur hjärnan är byggd. Förväntan aktiverar samma belöningssystem som själva upplevelsen – den lilla dopaminkicken av att planera spelkvällen, läsa strategitrådar eller kika på unboxing-videor är en del av nöjet.
Men här finns också en risk. Ju högre våra förväntningar byggs upp, desto större blir fallet när spelet inte riktigt lever upp till bilden vi målat upp. Därför, påminner hon, är det värt att hitta balansen: att älska resan mot spelbordet lika mycket som själva kvällen då man äntligen sitter där.
När väntan blir en del av spelet
Mot slutet delar Ms. Meeple några kloka råd till alla som känner sig fast i den där eviga förväntan:
- Sänk tempot. Du behöver inte spela allt på en gång.
- Gör väntan social. Prata strategier, planera temakvällar, dela längtan med andra.
- Spela det du redan har. Nöjet finns ofta redan i din samling.
- Tillåt pauser. Väntan är inte bortkastad tid – den är en del av upplevelsen.
Allt handlar om balans, säger hon – mellan begär och tålamod, mellan planering och spontanitet. Precis som i själva spelandet.
Slutet – eller början
Kolumnen är inte bara en text om brädspel, utan en stillsam påminnelse om varför vi älskar dem. Ms. Meeple flyttar blicken från lådorna, komponenterna och leveranserna till känslorna som binder allt samman – längtan, drömmen och gemenskapen innan den första tärningen rullas.
För det visar sig att mycket av brädspelsglädjen händer redan innan spelet börjar. I andetaget innan första draget. I väntan – där fantasin får spela först.
Diskussionsfråga: Hur hanterar du väntan på ett nytt spel? Har du ritualer för att stilla nyfikenheten – eller tappar du tålamodet innan kartongen ens hunnit packas upp?
Källa: BoardGameGeek News – “Ask Ms. Meeple: Sitting, Waiting, and Anticipating” (2024).