Brädspelsvärlden sover aldrig. På BoardGameGeek – som för många är den givna startsidan för allt inom hobbyn – dyker det ständigt upp nya projekt som både förvånar och fascinerar. Den här veckan handlade det om två väldigt olika spelidéer: ett strategiskt bygge av myrstigar genom naturen och ett spel där tärningar inte bara slås, utan klickas ihop som små byggklossar.
Två helt skilda koncept, men båda lika tydliga exempel på hur långt dagens speldesign kan sträcka sig när idéerna får flöda fritt.
Myrorna som bygger vägar
Det första spelet befinner sig fortfarande på ritbordet, men idén är lika enkel som genial. Spelarna tar kontroll över varsin myrkoloni och ska bygga de mest effektiva stigarna från boet ut till olika matplatser i terrängen. Det är alltså inte bara ett spel om att pussla ut brickor för poängens skull – här sitter temat i själva spelmekaniken.
Man lägger hexagonformade kort eller brickor som skapar slingrande gångar. Resurser ska skickas mellan stacken och maten, samtidigt som man kan använda motspelarnas vägar för att sabotera deras framgång. Inspirationen kan anas från ruttbyggarspel som Tsuro eller Metro, men med en twist av ekologi och naturkänsla som för tankarna till Cascadia eller Photosynthesis.
Frågan blir förstås om spelet lyckas balansera den mysiga naturtematiken med tillräckligt djup strategi. Om allt faller på plats kan det här mycket väl bli en ny favorit för familjer – men också för spelare som gillar att planera smart och samtidigt sätta käppar i hjulet för sina motståndare.
När tärningar blir byggklossar
Det andra spelet går i en helt annan riktning. Här får man inte nöja sig med att slå tärningar och hoppas på tur. Nej, i stället klickas specialdesignade tärningar ihop som små magnetiska (eller mekaniska) byggbitar. Varje tärning visar olika symboler eller värden, och när de sätts ihop bildar de kombinationer som ger poäng.
Resultatet är nästan lika mycket en fysisk leksak som ett spel. Och det är ingen slump – vi har sett liknande upplevelser i exempel som Click Clack Lumberjack eller olika Jenga-varianter, där den taktila känslan spelar en avgörande roll.
Det här är design som verkligen tar plats på bordet. Bara genom att ställa fram spelet blir det ett samtalsämne. Men det väcker också frågor: hur länge håller klickmekanismen? Och vad händer om slumpen tar över när själva byggandet är inblandat i poängräkningen?
Två trender i tiden
Att BoardGameGeek väljer att lyfta fram just dessa titlar säger något om var brädspelsvärlden är på väg. Två tydliga rörelser syns:
- Naturteman tar över. Vi har sett spel om skogar, hav, bin och nu även myrstackar. Naturen är tillgänglig, vacker och bjuder på grafik som tilltalar både nya och erfarna spelare.
- Mer att känna på. När digitala skärmar konkurrerar om vår tid blir det fysiska allt viktigare. Spel där komponenterna nästan är lika roliga att bygga och klämma på som att faktiskt spela lockar fram en extra dimension.
Slutsats
Två nya projekt – ett om små myrors strategiska vardag, ett om tärningar som förvandlas till byggblock – visar tydligt att brädspelsdesign fortsätter att experimentera. Ena spelet vill få oss att tänka som organiska ingenjörer, det andra kittlar vår leklust med klickande plast.
Kanske är det just där framtiden ligger: i mötet mellan strategi och känsla, huvud och händer.
Vad tycker du själv?
Är du mest nyfiken på att bygga slingrande myrstigar där varje drag räknas, eller på att klicka fast tärningar tills hela bordet vibrerar? Och framför allt: ska framtidens brädspel satsa på mer fysisk lekfullhet – eller stanna hos den klassiska mekaniska elegansen?
Vill du att nästa version av artikeln ska dras mot en tydligare trendanalys (hur natur och haptik förändrar branschen i stort), eller hellre en mer spelarnära text – med fokus på vilka spelare och grupper dessa idéer faktiskt passar bäst?