Tänk dig en stilla japansk trädgård. Vinden krusar vattenytan i en damm där färgglada koi-fiskar slingrar sig mjukt förbi näckrosblad och stenar på jakt efter ett smakrikt insektsmål. Inga högljudda strider, inga klockor som tickar. Bara eftertänksam rörelse, ögonblick av skönhet – och en oväntat strategisk utmaning.
Just denna känsla ville spelkonstruktören Scott Almquist fånga när han skapade brädspelet Koi, som först simmade ut i butikshyllorna 2018. Och i sin designerdagbok berättar han om resan från första idé till färdigt spel – och varför han valde att simma mot brädspelsvärldens starka konkurrensström.
En annan sorts spelupplevelse
I en era där många spel satsar på krig, intensiva resursslag och maktkamper, längtade Almquist efter ett lugn.
”Jag ville göra ett spel som kändes annorlunda. Mindre konflikt, mer kontemplation,” förklarar han.
Koi började med en poetisk tanke: hur skulle det kännas att vara en fisk i en damm, i jakt på föda? Spelet växte fram som en meditativ, men också skicklighetsbaserad färd längs vattnets väg.
Programmering med fingertoppskänsla
I centrum av Koi står rörelsen. Varje spelare kontrollerar sin fisk genom att spela ut kort i bestämd ordning – man ”programmerar” sin väg genom dammen.
Men till skillnad från andra programspel – som RoboRally eller Mechs vs. Minions – handlar det här mer om balans och improvisation än om strikt planering. Varje runda ger nya möjligheter till justering och flöde.
Almquist beskriver det så:
”Det ska kännas som Tai Chi snarare än schack.”
Estetik som ledstjärna
Koi vill inte bara vara ett strategispel – det vill vara en upplevelse. Det akvarellmålade brädet och de glänsande fiskmarkörerna, skapade av Naomi Robinson, är valda för att inge lugn och skönhet.
Istället för direkt attack spelarna emellan, simmar varje koi sin egen väg. Ibland korsas vägar, men aldrig med aggressiv kraft. Designteamet valde avsiktligt bort konfrontation och höll fast vid varenda estetiskt lugnande detalj.
”Spelet är inte där för att tävla om din uppmärksamhet, utan för att ge dig en stund av stillhet,” beskriver Almquist.
Balansgång mellan enkelhet och strategi
Designprocessen innebar många val. Tidigt fanns idéer om att fiskar kunde knuffa varandra eller stjäla insekter – men det förstörde spelvärldens frid och togs bort.
Istället baseras Koi på:
- Slumpmässigt uppkomna insekter (poänggivande)
- Modulärt bräde med variation för varje spelomgång
- Strategiska kortval som ger spelaren betydelsefulla, men inte överväldigande, val
Koi’s publik: en nisch av eftertänksamma spelare
Sedan lanseringen har Koi hittat hem bland spelare som föredrar lugn strategi framför stress. Vissa tycker spelet saknar intensitet, men andra älskar det kreativa formatet och det meditativa tempot.
Det är kanske inte rätt spel för en kväll av tävlingslust – men som en lugn stund vid spelbordet fyller det ett behov få andra spel adresserar.
”Jag tror att det finns något helande i att spela ett spel där du inte jagar vinsten med full fart,” säger Almquist.
Fakta om spelet
- Antal spelare: 1–4
- Speltid: Cirka 40–60 minuter
- Språkberoende: Nej, mycket lite text på komponenterna
- Rekommenderas för: Familjer och grupper som söker avkopplande strategi
- Variation: Modulärt bräde och olika fiskkort förstår variation och återspelbarhet
Ett sällsynt svalt dopp i annars hett spelklimat
Koi är kanske inte spelet som revolutionerar strategigenren – men det behöver det inte vara. Dess värde ligger i att sakta ner, att vara present med sina val, och att njuta av resan snarare än att rusa mot målet.
Nästa gång du önskar ett spel som känns mer som poesi än poängjakt – låt en koi-fisk visa vägen.